Fiska sutare – komplett guide

Sutaren är en av de mest missförstådda fiskarna i svenska vatten. Den ser blygsam ut på bild, men i verkligheten är det en seg och envis kämpe som gärna vänder alla krafter mot närmaste vasskant just när du tror att fajten är över. Den är också en gryningsspecialist: bäst fiske får du ofta redan innan solen riktigt kommit över trädtopparna, när vattnet ligger stilla och varmt efter en mild natt. Lägg till det slemmiga, nästan magiska skinnet och en förkärlek för trånga, näringsrika gölar, och du förstår varför sutaren har sina egna hängivna fans.

Sutaren (Tinca tinca) har en tjock, kraftig kropp och otroligt små fjäll inbäddade i ett tjockt lager slem, vilket gör huden nästan gummiaktig att ta i. Färgen varierar från olivgrönt till brons eller nästan guldigt på flankerna, med små rödorange ögon som ger fisken ett karaktäristiskt uttryck. Fenorna är runda och kraftiga, och i mungiporna sitter ett litet par skäggtömmar, ett av de säkraste kännetecknen när du ska artbestämma en fisk i håven. Hanar har större och tjockare bukfenor än honor, något som är enkelt att se när fisken ligger i handen.

I den här guiden går vi igenom var du hittar sutaren, när på året och dygnet den hugger bäst, vilket tackel som passar, vilka beten som fungerar och hur du bygger upp en plats med förfodring. Är du ny vid vattnet över huvud taget är fiske för nybörjare ett bra ställe att börja. Sutaren är för övrigt släkting till både karpen och mörten, vilket märks både i utseende och i hur den äter.

Så hittar du sutaren

Sutaren trivs i varma, grunda och näringsrika (eutrofa) vatten med mjuk dybotten och tät undervattensvegetation. Den är påfallande tålig mot lågt syreinnehåll och klarar sig fint i vatten där många andra fiskar skulle må dåligt, vilket gör att den ofta dominerar i mindre dammar och igenväxta gölar där andra arter saknas. Den är vanligast i Götaland och Svealand, ungefär upp till Mälaren och Dalälven, medan den blir sällsynt eller helt saknas i Norrland där vattnet sällan blir tillräckligt varmt.

Klassiska sutarevatten är näringsrika slättsjöar, kanaler och mindre dammar, med Skåne och sjöar och kanaler i Mälardalen som några av de mest kända regionerna. Även Hjälmaren har fina bestånd i sina grundare, växtrika vikar. Leta efter dessa strukturer när du planerar var du ska sätta dig:

• Näckrosor och vasskanter, där sutaren rör sig skyddad och letar föda bland stjälkar och rötter.
• Grunda, solvarma vikar som värms upp först och drar till sig aktiv fisk.
• Gölar och kanaler med långsamt eller stillastående vatten och riklig vegetation.
• Dybottnar där sutaren rotar efter larver, snäckor och andra smådjur.
• Marginer tätt intill vass, ofta bara någon meter från stranden.

Lär dig läsa vattnet i gryningen. Bubbelplymer som stiger från mjukbotten, ett så kallat “fizzing”, och fisk som sakta rullar vid ytan avslöjar sutare som redan är i gång och äter. Hittar du sådana tecken har du hittat morgonens bästa plats.

Bästa tiden att fiska sutare

Sutaren är en utpräglad varmvattenfisk, och precis som hos karpen styr vattentemperaturen nästan allt. Under cirka 12 grader äter den sparsamt och rör sig lite, men när temperaturen stiger till 12 till 15 grader vaknar aptiten, och det allra bästa fisket infaller mellan 18 och 24 grader.

• Vår: Fisket drar i gång från mitten eller slutet av maj när de grunda vikarna värms upp ordentligt.
• Sommar: Högsäsong, och gryningen är det gyllene fönstret. Varma, stilla morgnar efter en mild natt är precis vad du letar efter.
• Höst: Fisket avtar i takt med att vattnet kyls ner, men kan fortfarande vara bra tidigt på hösten.
• Vinter: Sutaren blir i praktiken stillastående och gräver ner sig i dyn, så mycket få fiskar den medvetet den här årstiden.

Leken sker i juni till juli vid ungefär 19 till 20 grader, ofta i tät vegetation där äggen fäster på växtdelar. Runt lektiden kan fisken vara nyckfull, men både före och en tid efter är aptiten stark. Oavsett säsong gäller samma mönster: första ljuset och den tidiga morgonen är den klassiska prime time-perioden för sutare, och en varm, stilla morgon efter en mild natt slår nästan alltid en het eftermiddag.

Utrustning och tackel

Sutaren kräver ett lätt till medeltungt metspö, grövre än det finaste mörtmetet men klart klenare än ett renodlat karptackel. Fisken är stark för sin storlek och drar gärna rakt mot närmaste vass, så tacklet måste ändå ha lite muskler i sig.

• Spö: Ett flötmetspö på cirka 12 till 13 fot fungerar utmärkt för närfiske vid vasskanten, eller ett lätt feeder- eller methodspö på 11 till 12 fot om du vill nå längre ut. Läs mer i vår guide till bästa metspöt.
• Rulle: En haspelrulle i storlek 2500 till 4000 ger både finess och tillräcklig kapacitet.
• Lina: Nylon i 0,18 till 0,25 mm, med en tafs i 0,14 till 0,18 mm. Se vår genomgång av bästa fiskelinan för fler alternativ.
• Krok: Storlek 8 till 14 beroende på bete. Fiskar du majs eller pellets på riktigt stor sutare fungerar en widegapekrok med hårrigg bäst.
• Flöte eller feeder: En waggler eller pose för klassiskt flötmete, alternativt en feeder eller method-feeder om du vill fiska längre ut eller mer stillasittande.
• Landningsredskap: En finmaskig håv och en blöt avkrokningsmatta eller ett fuktigt underlag, så att den känsliga slemhuden inte skadas.

Knyt alltid tafsen med en pålitlig knut, till exempel palomarknuten, och kontrollera den innan du börjar fiska.

Beten och mete

Sutaren är en bottenätare som naturligt lever av mygglarver, snäckor, kräftdjur, musslor och en del växtdelar som den rotar fram ur dyn. Det gör att bottenpresenterade beten nästan alltid slår ytbeten. Testa gärna dessa, i fallande ordning efter hur ofta de används:

• Majs, klassiskt och nästan alltid ett säkert kort.
• Maggots, särskilt röda fjädermygglarver, som ger liv och rörelse på kroken.
• Mask, till exempel daggmask, ett naturligt och pålitligt bete.
• Bröd eller degknåda, enkelt och effektivt i lugnare vatten.
• Pellets och små boilies, för de riktigt stora sutarna.
• Kombinationen majs och maggot, ofta det mest effektiva valet av alla.

Förfodring, eller mäskning, gör stor skillnad. Mata gärna en plats med grundmäsk av brödkross tillsammans med majs eller hampa dagen innan, eller tidigt på morgonen innan du börjar fiska. Håll mängden lagom, målet är att väcka nyfikenhet och hålla fisken kvar, inte att mätta den innan du ens satt i gång. Fiska sedan betet på botten eller precis ovanför, där sutaren naturligt letar föda.

Teknik och taktik

Två metoder dominerar sutarefisket. Flötmete tätt intill vasskanten eller näckrosbladen i gryningen är den klassiska tekniken: ställ in flötet så att betet precis når botten, och håll blicken på flötspetsen för minsta antydan till napp. Feeder eller method-feeder passar bättre när du vill nå längre ut eller sitta mer stillasittande, gärna med majs eller pellets på ett hårrigg.

Marginfiske, alltså att fiska riktigt nära land och tätt intill vasskanten, är ofta överraskande produktivt eftersom sutaren rör sig oväntat nära stranden i skydd av vegetationen. Grunderna i mothugg och drill går vi igenom i mete, och behöver du grövre tackel för riktigt stora fiskar kikar du på vår guide om att fiska karp.

Själva fajten är sutarens signum. Fisken kämpar segt och dyker gärna rakt ner mot närmaste vegetation vid minsta chans. Håll spöt högt, lägg på jämnt och stadigt tryck och bromsa hårt när fisken vänder mot vassen. Ta god tid på dig innan håvningen, en sutare som får för mycket slack hittar alltid vägen in i trasslet.

Snabba tips

• Håll koll på temperaturtröskeln, fisket lossnar först runt 12 grader och är som bäst mellan 18 och 24.
• Gryningen är prime time, sitt vid vattnet innan solen är uppe.
• Förfodra platsen med majs eller hampa dagen innan eller tidigt på morgonen.
• Kombinationen majs och maggot är svår att slå.
• Fiska betet på botten, tätt intill vasskanten.
• Bromsa hårt när fisken vänder mot vassen, och ha en blöt matta och håv framme i förväg.

Vanliga misstag

1. Fiska mitt på dagen. Sutaren är som mest aktiv i gryningen, och många missar hela fönstret genom att komma för sent.
2. För klent tackel nära vass. Sutaren kämpar hårt vid struktur, och ett för finfiskat tackel ger den övertaget direkt.
3. Ingen förfodring. Att kasta ut på måfå utan att ha lockat fisken till platsen ger sällan lika bra resultat.
4. Fel temperatur, för tidigt på våren. I kallt vatten under 12 grader äter sutaren sparsamt, spara de tidiga vårdagarna till andra arter.
5. Slarvig hantering av den slemmiga fisken. Torrt gräs eller torra händer skadar det skyddande slemlagret och ökar risken för infektion.

Fånga och släpp-kulturen är stark i sutarefisket, och det finns goda skäl till det. Hantera alltid fisken med våta händer, eftersom slemmet är ett viktigt skydd mot bakterier och svamp, och undvik att lägga den på torrt underlag längre än nödvändigt. Kontrollera lokala regler och fiskekort innan du ger dig ut, eftersom en del vatten har egna bestämmelser. Hanterar du fisken rätt finns sutaren kvar i sin göl eller vik till nästa säsong, precis lika seg och kampglad som förra gången.